Om Ida Adlers konst

Ida Adlers målningar, till synes jordiga ideotoper fläckvis bevuxna av zinkvitt svampmycel rymmer ett djup som tar sin tid att uppfånga. Som ändblads-marmorering, sprider sig färgerna in i varandra dock inte i ett enda skikt på en vattenyta utan i en rymd av målarfärg som fram till det att den börjar torka låter sig styras, åtminstone delvis, i en process utan förutsägbart slut.

Adler använder en begränsad palett - bränd umbra, zinkvitt och silvergrått och i möten mellan dessa uppstår spänning, mellan ytskikt och grund, i föreningen av färgerna och längs med gränserna där fysikens lagar bestämmer fördelningen som i en flodmynning eller såsom små, små fraktaler som väller up ur de flytande, tjocka lagren. Stelnandet sätter punkt för utvecklingen och låser det plastiska i ett ytskikt som skiftar från opakt och ogenomträngligt till lysande genomskinligt.

Simon Irvine, trädgårdsdesigner & författare

Ida Adler letar i sin konst efter den innersta klartexten, den som Harry Martinson efterlyste när han skrev

Var finns klartexten?
Det är den jag söker.
Den som stämmer men ändå ger sång.

Sin inspiration hittar hon både i mikrokosmos och i makrokosmos. Och sin riktning hittar hon i evolutionen – just genom att evolutionen saknar inbyggd avsikt. Vilka mutationer som har ett överlevnadsvärde går inte att förutse; det visar sig först i backspegeln.

Ida Adlers konst medverkar därför inte till tunnelseende – tvärtom försöker den vara sinnesöppnande. Men hon nöjer sig inte med det utan vill också att den skall vara skärpande, för som Louis Pasteur sa’: "La chance ne sourit qu'aux esprits bien préparés" (Slumpen gynnar det förberedda sinnet.) Förhoppningen är att om man enträget hela tiden tittar efter, så kommer man att undan för undan öva upp sin utforskande blick. Kanske kan den då åtminstone någon gång titta åt rätt håll.

Bodil Jönsson, författare & fysiker

”Ibland backar hon många steg i evolutionen, livet har knappt börjat, objekten ges inga utväxter alls."

Lisa Ovesen ur Konstnärsliv på Österlen

”Ida Adlers verk är resultatet av en skapelseprocess som jämfört med Darwins evolutionsteori har den goda egenskapen att den utspelas i överskådlig tid och mitt framför ögonen på oss. Spänningen i materialet och dess naturliga förutsättningar får Ida att experimentera. Betingelserna förändras både medvetet och genom mutationer. Det naturliga urvalet gör sig gällande.”

Jon Åkesson Gallerist

”Några av målningarna leder tankarna till biologiska processer som inte kan ses med blotta ögat, andra till nebulosor i ett universum utan slut. Och det är denna ovissa balansgång mellan mikro- och makroperspektiv som gör motiven spännande. Den tunna färgen gör att spåren efter penseln försvinner och färgerna flyter ihop. Detta tillsammans med den sepiafärgade grundtonen, leder tankarna till fotografi snarare än oljemålning. Ibland blir resultatet en känsla av ögonblicksbild, tyngdlöshet och svävande kroppar."

Anna Lundholm BLT